När priset på gödsel stiger blir det ännu viktigare att använda det på ett så effektivt sätt som möjligt. Yara N-sensor från Dataväxt ser till att kvävet hamnar där det gör mest nytta.
Hans Blackert och hans fru Jeanette tog över familjegården Vistena Askegård i Skänninge 2005. Då fanns det ett uppfödningsstall för grisar med 1 280 platser. Sedan dess har paret byggt ytterligare två uppfödningsstall. Djurproduktionen är motorn i verksamheten med en integrerad grisuppfödning bestående av 460 suggor och gården föder i dag upp cirka 11 000 grisar till slakt om året. Därutöver säljs cirka 3 000 smågrisar. Sedan ett år tillbaka kan besökare också handla kött och charkvaror från gårdens egna grisar i den obemannade butiken Fläskomat. Växtodlingen består av 530 hektar där de främst odlar grödor som sedan ska bli till foder.
– Vi har en sjuårig växtföljd som ligger väldigt fast med raps, vete, vete, åkerböna, vete, vete och korn. Det enda som säljs vidare är rapsen som blir till livsmedel eller biodiesel, resten går in i foderberedningen på gården. På det sättet är vi självförsörjande. Markkarteringen är grunden till att få en bra skörd och den måste göras vart tionde år enligt vårt tillstånd.
Huvuddelen av växtnäringen kommer från grisarnas gödsel som vid behov kompletteras med handelsgödsel.
– Vi försöker jobba klimatsmart. Genom att återföra gödsel samt styra handelsgödseln dit den behövs tar vi höga skördar och binder också mycket koldioxid från atmosfären till växterna, säger Hans.
Vass på proteingödsling
Hans har använt sig av CropPLAN i många år och tycker att en stor fördel är att det går att föra in alla insatser som sådd, mängd, tidpunkt och så vidare direkt i mobilen.
– Annars glöms det lätt bort. Det är också enkelt att gå tillbaka och se hur vi har gjort tidigare år. Jag tycker det är väldigt smidigt.
Efter att tidigare ha lejt in en granne att köra en Yara N-sensor på gården bestämde han sig för ett par år sedan för att köpa en egen sensor.
– Vi använder den framför allt vid sista givan. Att få en hög skörd är förstås en faktor, men vi vill ha in en proteingödsling, vilket N-sensorn är vassast på. Om du har mycket gödsel kan innehållet i det variera och då jämnar sista körningen med N-sensorn ut givan. Vi sparar inte kväve, men vi lägger det där det behövs. Det mesta proteinet till grisarna kommer just via spannmålen. Nu använder vi åkerbönor, men annars är man hänvisad till sojabönor som är extremt dyrt.
Styr på egen hand
Hans brukar låta N-sensorn styra på egen hand utifrån vissa satta ramar, till exempel ett värde på 40 kilo kväve i snitt på fältet.
– Sedan kan det resultera i allt från 0 till 80 kilo beroende på hur det ser ut. Jag brukar ofta börja körningen i den del av fältet som jag tror har medelavkastningen för att få ett medelvärde och sedan kalibrerar sensorn resten själv. Jag tycker att vi har lyckats få upp proteinhalterna i fodret på det här sättet. De högre gödselpriserna gör ju också att det blir ännu viktigare att lägga kvävet där det behövs. Det blir mer lönsamt att göra rätt åtgärder ju dyrare insatsvarorna är. Vi brukar få komplettera svingödseln med cirka 200 ton Axan och 40 ton NPK under en säsong.
Hela processen, från skanning av grödan till utmatning av optimal N-giva, sker på ett ögonblick och utan tidsfördröjning. Systemet är kopplat till GPS vilket gör att det går att få fram en gödslingskarta som med precision visar hur mycket gödsel som spridits på fältets olika delar. Kartan kan sedan sparas i växtodlingssystemet från Dataväxt och efter någon månad går det att via CropSAT gå in och titta på satellitbilder för att se hur resultatet blev.
Läs mer om:
CropPLAN
Yara N-Sensor
CropSAT